Årets sista arbetsvecka

Sista arbetsveckan är här, HURRA. Snart får man frossa i skinka med stark senap och dricka den stora JULGROGGEN, HURRA igen!
Men innan dess måste man dra sig igenom ännu en vecka på det nu så obeskrivligt tråkiga jobbet. I fredags blev jag klar med mitt dokument och i min godtrogna värld trodde jag att Word skrivandet äntligen skulle vara över. Men det slog tillbaka som en stor fet snöboll i planeten. Nu skall man ha en rackans massa granskiningar på de dokument som skrivits. Så vad är tråkigare än att skriva dokument, jo att läsa dokument. Känner mig lite som askungen. Detta jobb kan vara tråkigt och alldeles, alldeles för jävla tråkigt. Och inga sjungande möss som syr kläder åt mig har jag heller så det var kanske ingen bra liknelse.
Igår gick årets sista fotbollsträning av stapeln. Så nu har fotbollsåret 2006 avslutats och jag är alldeles för deppig för att summera det. Får bli någon annan gång när jag är lite mer munter (exempelvis efter ett par stora julgroggar, HURRA). Fotbollsåret 2007 börjar den 7 Januari och enligt vår nya tränare kommer det att ske utan boll. Hmm ser ut att bli en skadefylld säsong.

Killen kan spela

Under mina otaliga resor på youtube hittade jag detta klipp på en kille som är rätt OK på att spela gitarr. Han får mina infantila försök att plinka på guran (gitarren alltså inte Fantomens småfete lille vän) att mer likna ett våldtäktsförsök. Gruppen heter John Butler Trio för den som måste veta. Videon i sig påminner mycket om en karate film från 70- talet då den är ganska osynkad.

Lucia

Så var det Lucia dags igen. Ännu ett spektakel som för mig passerar förbi med en axelryckning. Visst det kan vara rätt fint om det är en stor kör som sjunger men när det består av 7-8 stackars små satar som försöker pipa fram Sankta Lucia så blir det hela lite tamt.

När jag ser ett Lucia tåg så förundras jag jämnt över hur vuxna män kan klä ut sig i en klänning, ta på sig en dumstrut och hålla en träpinne med en stjärna på. Ser inte det stora med att springa runt som någon slags ku kux klan surrogat och predika att Staffan var en stalledräng. Visst om personen i fråga är 6 år så går det väl an men som trettiårig man göra detta får en att tacka gudarna att man föddes med lite självrespekt.
Fast prat om självrespekt skall väl inte komma från en 30 årig kille som spelar fotboll i ett division 6 lag som förra säsongen endast vann en match.
Nä dags att återgå till Word skrivandet så man blir lite munter.

Boring!!!

För att inte totalt dö av leda av allt Word skrivande så får man liva upp sig lite med lite klipp från youtube. Här en gammal klassiker från Nöjesmassakern.

Julstädning, Farbror Lennart och Splinter Cell

Jaha då har ännu en helg passerat som man aldrig får igen. Den stor begivelsen denna helg bestod av den stora julstädningen. Vad är bättre än att spendera helgen med att skura golv, dammtorka och dammsuga på ställen man väldigt sällan är på (hittade b la en strumpa som inte sett dagens ljus på ett väldans bra tag). Ja det skulle vara att sitta och skriva Word en hel jävla vecka. En stor eloge till mitt svarta städhjälp som ställde upp trots att betalning bara bestod av en kopp te och lussebullar (som hon för övrigt köpte själv).

I lördags var jag även hemma hos mina paranteser och förtärde alldeles för mycket av en alldeles förträfflig köttgryta. 5 mätta Kapten Haddocks av 5 möjliga till denna. Vid denna middag närvarade även min Farbror som styrt sin vältrimmade kroppshydda hit ända från Kungsbacka. Ja vältrimmad är väl lite och ta i. Man skulle kunna jämföra hans kropp med en öltunna, den är rund, full av öl samt har man en gång satt ner den så är den ett helvete att lyfta upp. Farbror Lennart är enligt mig den ultimata farbrorn. Han är rolig, alltid glad, spottar inte i glaset samt har mustasch. Just denna mustasch har han haft så länge jag kan minnas vilket medförde att jag som liten trodde att alla män som hade en mustasch var någons farbror.

På söndagen hann jag med att varva ännu ett spel på Xboxen nämligen Splinter Cell - double agent. För er som är okända med Splinter Cell serien så går spelet mer eller mindre ut på att man skall smyga runt, stjäla föremål, bugga möten och rädda världen genom att desarmera diverse atombomber. Det jag har lärt mig av detta spel är att man skall spela det under helger då man är lugn och sansad. Efter en arbetsdag då man skrivit word hela dagen slutar det hela oftast att man tar fram den stora puffran och skjuter ner allt som kommer i vägen istället för att smyga runt. Just detta moment gör att det bara blir 3 otåliga Kapten Haddocks till detta spel.

Julmusik

I ett katastrofalt försök att komma in i julstämmning har jag under dagen lyssnat på Twisted Sisters sköna julalbum med det klingande namnet A Twisted Christmas. Kan inte säga att jag hamnade i en extatisk julerfori av denna (det är nog bara den stora jul groggen samt en jäkla massa skinka med stark senap som kan få en dit). Skivan i sig var dock ganska skön. Härligt med lite skön jul musik i klassisk 80- tals hårdrocksanda. Top betyget går till låten 'Oh come All Ye Faithful' vars inledande trumriff och guitarr slingor är tagna rakt av från låten We're not gonna take it. Härlig nostalgitripp till tiden då man var en fjunig tonåring och tyckte hårdrock var världens grej. Betyget blir 3 hårdrockande Kapten Haddockar av 5 möjliga.

Word, Word och Word

Jaha ännu en dag börjar närma sig mot sitt slut och man kan titta tillbaka på en produktiv dag. Idag har jag nämligen under hela dagen suttit med detta fantastiska verktyg som bland oss dödliga blivit känt som Word. Jag menar det finns inget bättre för psyket än att sitta och skriva dokument en hel dag. Man blir så lugn och kärleksfull..... Nä nu har jag ljugit nog.
Word sucks!! Om det finns ett helvete så kan jag ge mig fan på att man sitter och skriver Word dokument där. Nu börjar man även få skallebang. Är väl alla hjärnceller som är så uttråkade att dom försöker fly eller tar livet av sig.
Nä dags att åka hem så man kan se fram mot en ny dag med Word skrivande.

Veckans Filmtips

Veckans filmtips är en svensk film vid namn snapphanar. Nja tips skulle inte jag vilja säga utan veckans sågning är ett bättre ord. Kan börja med att säga att det finns bättre saker att göra än att spendera nästan 3 timmar tillsammans med denna film, som exempelvis titta på hur färgen torkar på en vägg medans Ernst Hugo Järegård läser Kafka på polska. Det borde vara spöstraff på att göra film som är så här katastrofalt dålig. Kan inte annat att beskriva filmen med ordet MISÄR och då är jag ändå väldans snäll. Dålig story och väldans bleka skådespelare. Gräddan på moset var ändå när Gustav Skarsgård kom in som Karl den XI. Gustav kanske ni kommer ihåg som överklassmobbaren i filmen Ondska och jag kan inte säga att hans skådespelartalanger har ökat sedan den filmen. Den mannens överskådespeleri får hela italienska serie A att blekna.
Sedan får man inte glömma de oförglömliga replikerna som förde filem ännu längre ner i träsket. När jag för tredje gången hörde en skåning bräka ur sig: "För Skåne Svenskjävel" visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Nä gör om, gör rätt.
5 stycken motorsågskapningar vid fotknölarna av denna film.

Denna film får gå som kaffeved, eller som julklapp till brorsan...

Ännu en helg....

Jaha, ännu en helg med nya synder. Tja synder och synder, blev väl tyvärr inte mycket av den varan. Istället för vin, kvinnor och sång så blev det träning, film och spelande.
Var ute och sprang i Lördags och igår var läderkulan glödhet nere i Sparres gympasal då Fjöset gjorde ännu en bejublad fotbollsträning. Varför denna träningsorgie undrar säkert ni och förklaringen är att sist jag var uppe i Halmstad och hälsade på min bror skulle vi ut och springa. Dom första kilometrarna gick bra och man höll jämna steg med sin antagonist men efter ett tag började orken tryta. Det värsta var att det bara var för mig som orken försvann. Medans jag flåsade som en mindre orkan sprang denna helvetesmänniska bredvid mig och pratade som om det var vilken Söndagspicknick som helst. Att få stryk av en tre år äldre tvåbarnsfar har satt djupa sår i en lillebror. Så nu jäklar är det hårdträning för nästa gång så skall den lille jäkeln smaka grus.

Såg en riktigt bra dokumentär om Metallica igår. Är väl inte en Metallicafan precis (black album är dock en av de bättre skivorna som producerats på denna jord) men att se James Hetfield och Lars Ulrich i luven på varandra gjorde att man fick hopp om dokusåpornas framtid.