Grus

Igår var det åter dags att damma av de gamla grusskorna (och med damma så menar jag det bokstavligen, låg 1 års gammal grus i dom) för årets första fotbollspass på grus. Efter att ha kört ett antal pass ute på konstgräset så är det en enorm omställning att gå till detta underlag. För det första är det mycket jobbigare att springa på grus då planen snabbt blir upptrampad vilket gör det mycket tungsprunget. För det andra så studsar bollen väldigt oregelbundet. Man får nog ha nobelpriset i matematik för att kunna räkna ut hur en bollbana ter sig på en grusplan. För det tredje kan jag inte använda mitt signum inom fotbollen på en grusplan, nämligen glidtacklingen (ett signum som kostat mig ett antal gula och röda kort skall väl tilläggas så signum kanske är fel ord). Inte för att det inte går att göra en glidtackling på grus, för 15 år sedan brukade jag göra det men då bodde man hemma och inte behövde bry sig om det otaliga kilon grus man drog med sig i väskan som måste tas om hand i tvätten. Sedan skall det väl tilläggas att det är väldigt mycket jobbigare att ta sig upp från en glidtackling numera.

Hört att det är ett nytt dansband på gång att bildas (”Nicke och Gråskallen” tror jag det skall heta). Var och såg deras debutkonsert innan Jul och det var inte så illa. Musiken kanske inte var den bästa men scenuppträdandet var i första klass. Absoluta höjdpunkten på konserten var när gruppens lead guitarist Niklas moonade publiken.