Förkyld

Efter att ha spenderat 5 tunga dagar i en förkylningsdimma är jag nu tillbaka på jobbet. Jag kan efter ett antal sömnlösa nätter och ett inferno av näsdukar komma fram till följande slutsatser:

1) Det första samtalet man får som sjuk kommer alltid från Mamma, och det utan man har berättat att man är sjuk. Sedan följer en halvtimmes lektion av vilka kurer man skall följa. Det är det lustiga med mammor, så fort man blir sjuk så försvinner det faktumet att man är över 30 och varit förkyld ett antal gånger i sitt liv fortare än Fredrik Reinfelds regeringsmedlemmar.

2) Förkylning är Gud sätt att säga till män att de inte är det dominerande könet på jorden (som om vi inte visste detta redan). Det finns inget så patetiskt som en förkyld människa av det manliga könet. Han måste så fort han kommer i kontakt med en annan människa omedelbart påvisa att han är jätte sjuk och beskriver därför alla de symptom han har. ”Jag har ont i huvudet”, ”Jag har feber”, ”Jag har ont i öronen”, precis som om resten av världen inte vet vad en helt vanlig förkylning innebär. Skulle 2 förkylda kvinnor träffas så skulle de spendera den närmsta tiden att diskutera den bästa kuren för att bota detta. Skulle 2 förkylda män träffas skulle de försöka överträffa den andra med vem som har de värsta förkylningssymptomen.

3) Näsdroppar och alvedon är för en förkylning vad gin & tonic är för en Lördagskväll.

4) Det går väldigt suspekta serier på vardags förmiddagar. Alla verkar handla om samma saker (ngn har legat med någons respektive som blir sur och i sin tur ligger med dennes respektive som i sin tur, ja ni fattar. Ungefär som Big Brother). När man väl har lyckats ta sig igenom ett avsnitt (för hjärnan klarar inte av så mkt mer sofistikerade program) så börjar nästa serie. Gissa vad, det är samma handling i denna. Kan man inte bara göra en lång jävla serie istället och kalla den ”vardagsserien med skådespelare som Hollywood inte vill ta i som bara sjuka människor kollar på” (och med sjuka menar jag inte dom som är sjuka kroppsligen).

5) Vet inte hur många gånger orden ”Kill me now” lämnade mina läppar när febern var som värst men skulle tippa att det låg på samma nivå som en vanlig Måndagsmorgon.

Ny slogan

Om jag inte missminner mig så skall Karlskronas slogan vara ”Karlskrona med vind i seglen”. Något som förmodligen vuxit fram under ett brainstorming möte på 70- talet efter ett antal feta hövdingar hade förbrukats. Visst det blåser fortfarande rätt ordentligt här i staden men jag tycker det är dags att aktualisera denna slogan så den blir mer purfärsk. Mitt förslag är: ”Karlskrona, med hål i marken”. Anledningen är att man i denna stad har en pervers mani på att gräva hål överallt. Denna stad får ju vilken Schweitzer ost som helst att mögla av avundsjuka. Det är som man tror att världen kommer att hamna i en universell obalans om man inte minst har 10 samtidigt grävda hål i denna stad. För så fort man fyllt igen ett hål så måste man givetvis direkt därefter gräva ett nytt fräscht hål. Att man sedan jämnt och ständigt hamnar bakom alla dessa grävskopor som kryper fram på vägarna när man har som mest bråttom är ju bara en bonus i denna ”grävahål” komplott. Nä, tycker man kunde göra hela Aspö till en sandlåda så kan dom ju ha ett alldeles eget litet Birka där ute.

Här kommer en något försenad jul bloggning

Julen kan sammanfattas med nedan 3 bilder.


Elias presenter. Denna lilla man var mer intresserad av pappret runt paketen än själva innehållet. Som synes på bilden så var han väldans elegant klädd med skjorta och fluga (vilket även innebär att han burit denna ensemble fler gånger än sin farbror). Favoritpresent: leksaksbilar.



Rebeckas presenter. Man kan lätt säga att denna tjej vann titeln årets paket öppnare. Efter att snabbt rivit upp sina egna presenter gick hon över på sin lillebrors och sedan sin farbrors. Även denna lilla dam var elegant klädd i klänning (detta innebär tyvärr inte att hon burit detta klädesplagg fler gånger än sin farbror men det är en historia som inte kommer att förtäljas på denna blog). Favoritpresent: prinsessklänning


Farbror Pelles presenter. 3 stadiga groggar hamnade notan på och jag blev därmed familjens fyllsvin då brorsan bara mäktade med 2.

Den röda faran och lite badminton

Så där ja. Nu har min lilla kassa ko fått klartecken att leka med de andra barnen i ett år till. Alltså min bil har gått igenom besiktningen. Kan väl inte säga jag var särskilt orolig att den inte skulle gå igenom, jag menar det är ju inte som min kollega P-O som myntat uttrycket ”det fixar sig med lite silvertejp”. Men med tanke på allt slit (dvs pengar) jag lagt ner på bil helvetet detta år så hade jag inte blivit förvånad om dom hittat något.

I helgen gick återigen bröderna Carlsson en episk batalj om epitetet att kalla sig familjens överhuvud. Denna gång var spelplatsen Telenors arena och grenen var badminton. Hur det gick? Ja, jag är fortfarande familjens underhuggare. Med tanke på att brorsan är en gammal räv inom badmintonfamiljen så tycker jag ändå att jag lyckades rätt bra. 12 bollar lyckades jag ta så mest i ett set men det kostade 2 badmintonrack. Länge sedan jag sprang så mycket som jag gjorde. Som gammal mittback är man ju mer van att skrika på andra att springa och sedan stå i mitten och samla upp alla bollar som inte kommer mer än 2 meter från en. Tyvärr har på jag varit familjens underhuggare ganska länge nu. De senaste bataljerna i basket, 5-kamp (friidrott), tennis och nu senast badminton har jag torskat i. Vi får se var nästa kapitel i denna kamp mellan det onda och det goda kommer att utspela sig, kanske en utmaning i vem som dricker mest julgroggar skulle kunna få vågen att tippa över i min favör och få balansen i världen att bli återställd.

Klockspel

Är det någon mer än jag som får totalt tokspel varje gång man går förbi Fredrikskyrkan i centrala Karlskrona och får höra ett klockspel som låter så illa att de döda på den närbelägna kyrkogården börjar klaga. Inte nog med att man inte kan komma undan ljudet av klockorna eftersom det låter över hela jävla innerstaden, dom skall dessutom ringa i sina förbannade klockor flera gånger per dag. Vidare förstår jag inte innebörden med att detta miserabla ljud skall eka över hela Karlskronas omnejd. Det har ju ingen som helst funktion (mer än att reta gallfeber på mig då vill säga). Jag har ju alltid trott att kyrkklockan skall man använda när det är dags för gudstjänst, när någon dör eller ngt annat som har med kyrklig inblandning att göra, men här verkar man bara ringa i klockorna bara därför att man kan. Kan säga om jag vore kyrkogående hade detta klockspel fått mig att bli ateist. Nu har man även moderniserat de låtar som skall produceras fram av detta klockinferno. Om jag kunde få ge dom ett tips på en låt som skulle spelas så hade det varit AC/DC’s låt ”Highway to Hell”. Något som är synonymt med vad jag tycker att dom kan skicka sina klockor.

Bil = Fattigdom

Det finns vissa universella sanningar som man kommer att få uppleva under sin levnadsperiod som exempelvis att man föds, dör samt skaffar man bil så kommer den suga ur varenda jävla krona från ditt bankkonto. Detta fick jag surt uppleva då jag var tvungen att hosta upp med 5500 kronor av mina surt förvärvade pengabuffert då jag var tvungen att byta stötdämpare på bilen. Min lilla Toyota Celica är ungefär som en Hollywood flickvän. Dom är båda dyra i drift, byts gärna mot en yngre modell samt båda kräver skor som är dyrare än en middag med Göran Persson. Båda är i och för sig trevliga att titta på men under huven är det inte mycket att hänga i julgranen.
Annat var det under tiden man körde runt i en Nissan Micra. Ok, det var väl inte världens trafiksäkraste bil och man var nöjd om man fick upp den i 90 km/h. Dock så var den billig i drift och försäkringen var en piss i Nilen jämfört med den jag har nu (för vem Fan vill stjäla en Nissan Micra, är ju bara pinsamt om skulle åka fast).

Teknikens baksida

En fördel med att ha en förälder som är väldans teknik intresserad är att denne ofta införhandlar nya tekniska prylar. Detta betyder att de gamla tekniska prylarna (som då inte är så väldans gamla) går till välgörande ändamål dvs MIG. Det skall dock framhävas att det bara är den ena föräldern som innehaver detta intresse. Den andre svär mest över att det kommer att finnas ytterliggare en fjärrkontroll som måste tas i beräkning då TV’n skall sättas på. Det senaste alstret i deras samling är ett nytt surround system vilket innebär att jag numera kan husera mig deras gamla som då är klart bättre än min gamla anläggning som det luktar väldans mycket 80- tal över.

Då kommer vi osökt över till dagen rubrik nämligen teknikens baksida. För med varje nytt system som skall installeras så måste man ju koppla in sladdar i skiten. Det är väl i och för sig inga större problem. Problemet är att sladdarna är i plural med stort P. Så drar man ur en sladd så kan det ta en halv vecka innan man inser var den satt innan om man inte har järnkoll. Tror till och med att man kan hitta Jimmy Hoffa om man spenderar några dagar i detta sladd inferno.