Den röda faran och lite badminton

Så där ja. Nu har min lilla kassa ko fått klartecken att leka med de andra barnen i ett år till. Alltså min bil har gått igenom besiktningen. Kan väl inte säga jag var särskilt orolig att den inte skulle gå igenom, jag menar det är ju inte som min kollega P-O som myntat uttrycket ”det fixar sig med lite silvertejp”. Men med tanke på allt slit (dvs pengar) jag lagt ner på bil helvetet detta år så hade jag inte blivit förvånad om dom hittat något.

I helgen gick återigen bröderna Carlsson en episk batalj om epitetet att kalla sig familjens överhuvud. Denna gång var spelplatsen Telenors arena och grenen var badminton. Hur det gick? Ja, jag är fortfarande familjens underhuggare. Med tanke på att brorsan är en gammal räv inom badmintonfamiljen så tycker jag ändå att jag lyckades rätt bra. 12 bollar lyckades jag ta så mest i ett set men det kostade 2 badmintonrack. Länge sedan jag sprang så mycket som jag gjorde. Som gammal mittback är man ju mer van att skrika på andra att springa och sedan stå i mitten och samla upp alla bollar som inte kommer mer än 2 meter från en. Tyvärr har på jag varit familjens underhuggare ganska länge nu. De senaste bataljerna i basket, 5-kamp (friidrott), tennis och nu senast badminton har jag torskat i. Vi får se var nästa kapitel i denna kamp mellan det onda och det goda kommer att utspela sig, kanske en utmaning i vem som dricker mest julgroggar skulle kunna få vågen att tippa över i min favör och få balansen i världen att bli återställd.