Förkyld

Efter att ha spenderat 5 tunga dagar i en förkylningsdimma är jag nu tillbaka på jobbet. Jag kan efter ett antal sömnlösa nätter och ett inferno av näsdukar komma fram till följande slutsatser:

1) Det första samtalet man får som sjuk kommer alltid från Mamma, och det utan man har berättat att man är sjuk. Sedan följer en halvtimmes lektion av vilka kurer man skall följa. Det är det lustiga med mammor, så fort man blir sjuk så försvinner det faktumet att man är över 30 och varit förkyld ett antal gånger i sitt liv fortare än Fredrik Reinfelds regeringsmedlemmar.

2) Förkylning är Gud sätt att säga till män att de inte är det dominerande könet på jorden (som om vi inte visste detta redan). Det finns inget så patetiskt som en förkyld människa av det manliga könet. Han måste så fort han kommer i kontakt med en annan människa omedelbart påvisa att han är jätte sjuk och beskriver därför alla de symptom han har. ”Jag har ont i huvudet”, ”Jag har feber”, ”Jag har ont i öronen”, precis som om resten av världen inte vet vad en helt vanlig förkylning innebär. Skulle 2 förkylda kvinnor träffas så skulle de spendera den närmsta tiden att diskutera den bästa kuren för att bota detta. Skulle 2 förkylda män träffas skulle de försöka överträffa den andra med vem som har de värsta förkylningssymptomen.

3) Näsdroppar och alvedon är för en förkylning vad gin & tonic är för en Lördagskväll.

4) Det går väldigt suspekta serier på vardags förmiddagar. Alla verkar handla om samma saker (ngn har legat med någons respektive som blir sur och i sin tur ligger med dennes respektive som i sin tur, ja ni fattar. Ungefär som Big Brother). När man väl har lyckats ta sig igenom ett avsnitt (för hjärnan klarar inte av så mkt mer sofistikerade program) så börjar nästa serie. Gissa vad, det är samma handling i denna. Kan man inte bara göra en lång jävla serie istället och kalla den ”vardagsserien med skådespelare som Hollywood inte vill ta i som bara sjuka människor kollar på” (och med sjuka menar jag inte dom som är sjuka kroppsligen).

5) Vet inte hur många gånger orden ”Kill me now” lämnade mina läppar när febern var som värst men skulle tippa att det låg på samma nivå som en vanlig Måndagsmorgon.