Halvtid

1:a halvlek av årets sommarsemester är nu avklarad. En 2 veckors lång halvtidsvila väntar nu tills andra halvlek drar igång. Då första halvlek var en ganska avslagen historia mycket beroende på att planens huvudperson drogs med en envis förkylning så hoppas vi nu på en sprudlande andra halvlek. kaptenhaddockrules.blogspot.com fick tag på planens huvudperson och ställde nga frågor:

Det var ingen sprudlande första halvlek, vad hände?
Ja tyvärr så blev jag antastad av ett förkylningsvirus bara några dagar in i matchen så jag kunde inte dra det stora lass som jag brukar göra får att underhålla publiken. Jag tyckte matchen började väldans bra med en lyckad 60 års fest. Kroppen kändes väldig lätt och jag kände att öldrickarmomentet var nog bland det bättre jag har presterat under min karriär. Jag tror dock att jag gick ut för hårt då min kropp inte riktigt va sig själv dagen efter.

Och sedan kom förkylningen?
Nja jag hann faktiskt med ett litet besök i Halmstad innan dess. Där trodde jag faktiskt att vi skulle kunna få igång vårt spel men en något avslagen Per Gessle konsert där regnet öste ner satte käppar i hjulet. Det var förmodligen där jag la grunden för det förkylningsvirus som skulle gäcka mig resten av den veckan.


Avslaget tyckte huvudpersonen om Gesle konserten

Men en förkylning är ju inte farlig?
Va fan, det märks att du är en kärring. Är man en man och förkyld så är man SJUK, hur liten den än är.

Hmm, ja. Men sedan fick ni igång ert spel lite bättre?
Japp, vi kunde även genomföra en och annan grillning trots att det var svårt pga vädret. Vi fick även igång vårt så viktiga grundspel nämligen öldrickandet. Detta är ju vårat signum och funkar inte detta så brukar vi förlora våra matcher.

Du hann även med att fylla 31 under matchens gång.
Det har jag inget minne av.

Vad kommer det att pratas om under halvtidspausen?
Det kommer nog att bli mycket klagande på att det är halvtidspaus.

Till sist, vad önskar du dig mest just nu?
Att jag kunde vinna på 25 miljoner så att andra halvlek kunde spelas på bortaplan.

Believe it or not

Här är beviset att det faktiskt går att få in en barnstol i en Toyota Celica.

HiHi

Lite småkul faktsikt:

Den springande mannen

Igår var det Söndag vilket som vanligt innebär det gamla vanliga dilemmat, vad man skall göra efter Söndagssporten har gått av stapeln. Ska man spela, fortsätta titta på TV eller kanske sätta sig ner med gitarren eller framför pianot innan man måste gå och lägga sig för att återgå till den vardagliga jobb tristessen nästkommande dag. Denna gång blev jag sittandes framför TV’n och zappade mellan kanalerna. Av de otaliga kanaler man har skulle man ju kunna begära att det skall finnas något intressant att titta på men det bästa jag kunde hitta var att skifta mellan en långfilm med Sandra Bullock och någon repris av någon fotbollsmatch från en liga som avgjorts för länge sedan. Just som jag var på väg att bryta tummen av detta frenetiska kanal bytande så möttes jag av en film som jag tyckte var väldans bra när jag var bra mycket yngre nämligen The running man. Så varför inte ta och återuppleva lite hederlig 80- tals action igen. Detta var givetvis ännu ett av mina ofantligt många misstag här på jorden.
Anledning till att man som ung kis tyckte detta var en väldans bra film var att actionhjälten nummer ett Arnold Schwarzenegger var med. Han var ju hur cool som helst med stora muskler, ännu större vapen och han slog ihjäl folk kors och tvärs alltid med en härlig punchline som avslutning. Att han sedan skulle bli guvernör med hjälp av en av dessa punchlines är ju faktiskt ganska humoristiskt.
Nåväl, filmen var intressant i exakt 4 minuter dvs tidpunkten då Arnie öppnade truten för första gången och sa sin första replik. Filmen bygger ju på en bok av Stephen King som jag inte har läst så jag vet inte om den överensstämmer med filmen men jag tror inte gamle Stephen hade en bräkandes Arnie i åtanken när han skrev boken. Jag vet att jag blivit äldre, mognare och visare (ja äldre i alla fall) sedan jag såg den sist men fattar inte hur jag kunnat tycka denna film var världens grej. Ända höjdpunkten var eftertexterna då det visade sig att filmens välvuxna skurk som hette Sven faktiskt heter Sven i verkliga livet. Man vet att man inte har en stor roll i filmen då man inte bryr sig om att ge karaktären ett namn utan tar det skådespelaren heter.
Så kontentan av kvällen blev att ännu ett kärt barndomsminne gick upp i rök till tonerna av Arnies ackompanjerade ’I’ll be back’.