I Måndags upplevde jag nog mitt all time low i min spinning karriär. Inte för att passet i sig var jobbigt utan mer för att passet ackompanjerades av ett 11 minuter långt medly med E-type. Om det finns ett helvete så måste detta vara hur det ser ut. Sitta i en stekhet sal på en cykel som varken går framåt eller bakåt och lyssna till tonerna från denna man. Alla låtar låter ju för tusan likadant. Först mumlar han ut några ord som är omöjliga att höra, sedan kommer det in en tjej och sjunger refrängen. Under det 11 minuter långa medlyt som innehöll ett 10 tal låtar behövde jag inte ändra takten på benen en enda gång, det var samma bpm (beats per minute) under hela resans gång. Det ända positiva med detta var att man inte tänkte på hur trött man var utan bara hur ont i öronen man hade.